vaknade as sent, mormor kom med världens godaste lussebullar. tack ännu en gång min fina mormor.
kände att jag var lite sjuk, struntade i vad jag kände, gick och tränade, hårt och ganska intensivt (så jag nästan trodde jag skulle svimma), gick hem, åt korvstroganoff, för att inte glömma så tillagades den innan. och nu kommer the big bang, JAG ÄR SJUK. hur dåligt som helst!

så nu är jag trött, orkeslös, tycker otroligt synd om mig själv (för vem ska annars göra det liksom?) och febrig. så nu välkommnar jag min säng, stänger ner min dator (med glädje, då mitt dåliga mobila bredband dör var 5:e minut) och säger hej till min fina bok, egagon och myser lite med honom och fina draken i den fina fantasivärlden.
kan knappast bli bättre, för att inte glömma måste jag ju tillägga att jag ska trycka i mig resten av min choklad. det är väl så man ska fira att man har tränat? jaså, nähe? inte det. okej, GODNATT.

Oh, vad härligt att få skriva om sina vänner, för de måste ju vara bland det allra bästa i världen.
Jag som person är en sån där tjej som inte gillar att ha tusen vänner utan hellre några få som jag verkligen trivs ihop med, har dock lite svårt för att när jag väl fäst med mig vid en fin vän och den inte längre visar sig vara så fin, så har jag svårt att bryta kontakten (Bara för att de förmodligen är så otroligt bra.)

Tänkte köra en kort beskrivning utav mina allra närmsta vänner, ni som inte kommer med, ni är coola ändå och jag gillar er med såklart.

Johanna Wessbergh:
Min trogna partner in crime, vindrickare och impulsiva vän. Hon är precis allt det där som man behöver,
hon ställer alltid upp, finns där och är nog den mest knasigaste utav mina vänner. Hon kommer på så mycket påhitt så man nästan blir knäpp mellan varven. Det är vännen som ringer och frågar om man inte ska ses sådär mitt i natten, vännen som shottar på krogen när vi går på pencellin, hon som frågar en snygg kille om han tycker jag ser bra ut för tre ciggaretter, tjejen som får för sig några timmar innan kryssningen är slut att vi ska ta oss ett par grogg till (enbart för att det känns så deprimerande att kryssningen börjar ta slut) och den som får mig att vilja vika mig av skratt när hon generat berättar om att hon FAKTISKT pruttade en gång, och vaknade av att hon asgarvade. (Johanna är inte så stor i det som vi kallar för pruttar.)



Johanna Berling:
Min inte äldsta, men min nästäldsta vän, som jag var tightas med i hela världen. Folk frågade inte om Corre eller Jojo skulle komma, utan när Corre och Jojo skulle komma. Vi är med i en video det det står ''vem är egentligen hjärnan bakom dem?'' (Frågan är ju vem som är det, och påtal om videon, behöver vi ju inte nämna VILKEN slags video det är). Vi var så otroligt smarta så vi t.om. hade en tag som hette ''COJO'' för att visa hur bra vi var ihop. Vi är dem som kallades ex och kex på vår skolavslutningsmiddag i nian och det är vi nog fortfarande. Hon är världens roligaste, den som gått med mig enbart för att gå förbi en mormonkyrka, den tjej jag har fått dragit hem när hon druckit upp sin pappas halva 70'is, vännen som flyttat med mig till Karlstad för att plugga, men sedan inte pluggat tillräckligt ändå. Vännen som levt på köttbullar och makaroner, och trott att det gick att leva på i månader. Hon är den som gått med mig framåt tillbaka till åby, bara för att träffa snygga killar. Och hon är den vännen som skrattar när en stackars tjej spillde ut alla sina popcorn precis när hon köpt dem.



Emelie Andersson:
Min fin, fina Emelie. Hon är min absolut äldsta och tryggaste vän, otroligt braiga Emelie.
Emelie är tjejen som man behöver när man behöver lite chill i sin vardag, när ens liv är alldeles upp och ner och man behöver någon som ordnar till det genom att bara kliva innanför ens dörr, hon är en sån god lyssnare, och kompis. Emelie är också tjejen som är världens grinigaste när hon är hungrig, och när man säger åt henne ''är du hungrig?'' så blir hon ännu surare, hon är den som alltid kommer med de lite mindre smarta råden om vad som vore bra, te.x om hur hon skulle färga sitt hår, eller hur ont och arg hon var när hon färgade slingor. Hon är den som blir karate och vrålar i mitt öra hela kvällen ''BRÖST OCH RUMPA, det är ALLT som behövs!!'' på Otten, och hon är den vännen som berättar samma historia 5 gånger om och tror att man antingen har glömt den, eller att man tyckte det var så roligt så att man ville höra det ännu en gång. För säger man ''Emelie, jag har redan hört det där'' så svarar hon lite lätt bekymrat: ''Eh, jaha.. MEN det var SÅHÄÄÄÄR'' och fortsätter på historian.



Erica Ohlin:
En av mina nyfunnaste vänner, ett riktigt fynd måste jag säga. Erica hittade jag genom en gullig tjeja vid namn Ella, och på något vänster så fann jag Erica och det var nog en av det bästa saker som kan ha hänt. Henne har jag ännu inte allt för mycket minnen med ännu, men hon är verkligen världens omtänksammaste tjej och min östermalmstant (hon har en såndär hemsk päls på huvudet, som jag tycker östermalskärringar har) och den som tränar så hårt så att hon inte kan gå på jobbet sedan. Hon är tjejen som ramlar inför alla elever, inte bara en vurpa inför våra elever, utan två, den andra för en hel skolgård mitt i allt. Jag har nog aldrig sett henne lika generad som då dock, så det var rätt gulligt.



Martin Lembke:
Oh, vart ska man ens börja? Man kan göra det kort genom att skriva DRAMA. Men då beskriver jag ju inte min fina vän. Runt Lembke finns det aldrig en lugn stund, förutom när han sover möjligtvis, men då snarkar han. Han är en vän som älskar att laga mat, och gärna lagar den en till en (för att han menar på och ger mig en sån där badluck blick om att jag inte kan laga mat??!) Han är den som röjer runt på Hugos som att alla vet vem han är (och dessutom gillar honom) och killen som dansar runt en strippstrång i Amsterdam för att få Jojjo lite glad igen. Han är killen som fiser äckligast i världen, och vännen som alltid kommer på det värsta skämten bara för att göra en glad. Han är vännen som skriver ''bajs'' på min vodka istället för mitt namn, bara för att han gör sig rolig på min otroligt låga-humor, så att jag nästan gång jag ser vodkan börjar asgarva och folk omkring mig undrar vad i hela fridens namn det var som var så roligt med det. Han är fin min vän.

Jobbat idag, det gick bra. Nu är jag dock asa basa trött, jag och Calle åt på donkas. Hur fint?
Nu ska jag läsa Eragon, gissa vem som kommer somna en tupplur?
Ger er updates mellan varven men just nu vill jag vila och imorgon ska min mormor komma på fika,
jag ska även vara den något duktigare tjejen och gå till Arbetsförmedligen, och kanske träna.
Hur fint som helst.

Mvh, den något tröttare.



Ps. Läs Eragon, den är grym. Och kolla på filmen, man vill bara så mycket ha en drake efter det.
Jag gillar drakar, fantasy och sånt där coolt.

igår begav sig benen emot min käraste vän erica, för att äta god tacos (vilket iofs bara blev köttfärs, gurka och tomat, men det är ju inte så bara om man tänker efter, för vi var ju stressade). vi pratade en massa gojs, drack finvin som smakade lite mindre fint och lyssnade på musik. det är verkligen lustigt hur människor kan lyssna på så olika musik. men tusan så mycket bra man hittar då, kan ju knappast bli bättre?



efter att ha lockat hår, bytt kläder några gånger, sminkat oss och blivit allmänt läckra inför kvällen skjutsade min kära emelie ner oss till krogen, tack ännu en gång. på krogen blev det födelsedagsdrink för min underbara vän som fyller 21 år idag, grattis igen! och så blev det ju såklart lite dans. men roligt, ja det hade vi!



lyckades t.om. få en bild på fina oss, enbart för bloggen. duktig tjej!



sedan blev det att sova i världens skönaste säng, med mysigt sällskap. kunde ju knappast ha blivit ett bättre avslut med en så bra tjeja. och snygg outfit dagen efter, det kan jag lova att jag slog på stort med.



rosa shorts, en stor myströja och duntofflor (som kändes som att ha kuddar på fötterna, haha)
tack för en trevlig helg, nu ropar min säng på mig. det ska bli så härligt. SNARK!

skulle komma på något grymt att läsa om, men grymt är nog allt annat än vad detta inlägg lär bli.
för vad vi har gjort det är en hel del, och vi har haft jätteroligt. ELLER?!

när jag var en liten kotte, sådär på en höft kan jag väl ha varit allt mellan 6-12 år, så visste jag vem den söta blondinen från rubinen var, jag gick på safiren. hur fyndiga namn? tycker än idag att namnen var rätt coola faktiskt. jag tyckte hon var häftig, snygg och ja, allt sånt där man var avundssjuk på, och vilken reaktion gav det då?
jo, hon var mig den värsta jag visste. och det ska gudarna veta, att hon ogillade mig med, hon brukade tänka att jag var en riktig liten fjortis (milt sagt.)

men vad händer, jo en dag börjar vi i samma klass. förstå mardrömmen? skulle hon komma där och få alla snygga kompisar och jag få vara själv resten av högstadiet cirkulerade tankar i mitt huvud, elak som man var började jag säga elaka saker om henne, bara för att ingen skulle vara med henne utan med cooling mig. en dag på gympan så spelar vi något coolt och hon river mig på armen, hon säger (eller ska jag säga vrålar?):
FÖRLÅT ATT JAG REV DIG, och börjar sedan asgarva.

efter det blev vi kort och gott partner in crimes, ex och kex (som lärarna skrev på avskedstalet, hur tjusigt?) och absolut världens bästa vänner. vi hade toxicbyxor, rosa ögonskugga upp till ögonbrynen och johanna bar 11 olika sorters mascaror. vi var verkligen världens häftigaste tjejer... tills johanna fick ögoninflammation och vi insåg att det inte var lika coolt att ha så mycket smink. för att inte tala om hur fina våra ögonbryn var, vi fick ofta höra:
''corinne, har du glömt halva ögonbrynet'' svaret blev allt för ofta: ''nej, jag var bara trött''.

hon är fortfarande en av mina bästavänner, den som alltid kommer med de mest olämpliga kommentarer på helt fel tillfällen, den som får mig att skratta när man inte borde, den som får mig att göra saker som man kanske borde tänkt efter på en extra gång innan man gjorde. MEN hon är också världens bragiaste på att lyssna, ställa upp, liva upp ens vardag och vara en helt otrolig vän. fina johanna, är glad att jag har så många minnen med en så fin vän som du.

oh, jag längtade till att få skriva om detta. bara för att det finns så mycket gott att skriva om.
kärlek för mig är en mängd olika saker, kärlek ÄR att få sova i en underbart skön säng, sova som tusan och sedan vakna pigg och glad. kärlek är för mig att disken diskade sig utav sig själv helt plötsligt (då ens snälla vän hjälpte en, alltså att man ställer upp för varandra). eller när man blir bjuden på finmiddag av sin bästis och man får just det man själv vill ha, bara för att ens vän är så himla gullig.



detta var en typisk grej, jag var apsugen på sallad och min fina vän ordnade upp en sallad och massor gott.
fina vännisen.

för mig är kärlek när så små saker blir så otroligt stora, att man vet att vad man gör för någon uppskattas och man en dag blir uppskattad tillbaka. kärlek är också självklart relationer till ens vänner, familj och självklart killar. killar kommer det dock inte handla något om direkt i min blogg, men absolut, det finns ju inget bättre än att vakna bredvid någon man tycker om och som man känner sig trygg med.

kärlek för mig är kort och gott något otroligt fint, som man ska vara rädd om på alla sätt som går, även fast det ibland finns människor som är på samma nivå så kommer man alltid hitta vänner, pojkar osv som är värda Kärlek.

och förresten, måste bara säga att bo ensam, det är fasen också kärlek.







Några exempel på fina former utav Kärlek :)

igår bjöd jag upp fem snygga tjejer hit för att ha en riktig tjejkväll, dock var inte jag på världens bästa humör,
jag var trött och seg, men de andra var coola och livade opp stämningen. johanna och sara var lite extra coola som drack rosa pantern med alldeles för mycket rosa i, det smakade inget vidare måste jag säga.









sedan tog vi taxin ner till hugos, norrköpings bästa uteställe (när jag tänker efter, så kanske det även är norrköpings ENDA uteställe?! ;)) väl ute var det trevligt, jojjo kände sig som världens äldsta människa och hade lite ålderkris och tyckte att det var hemskt att vi var så himla gamla, så vad gör man inte för en vän för att göra henne lycklig och inse att vi inte är grottmänniskor ännu.

gick fram till en kille, tänkte att antingen gör jag alldeles rätt och tar honom eller så är den fan 92:a..
jag: tja, hur gammal är du då om man får fråga? *sådär käckt om frågor man egentligen inte BÖR ställa*
killen: ehum, 22.. *ler lite osäkert*
jag: TACK, ha en trevlig kväll!

jag undrar vad det är med mig och artighet, han måste trott jag var knasig. men jag skyller allt på ölen, och ålderskrisen. jojjo blev åtminstone glad, och det var ju liksom huvudsaken.
jäklar vad bråttom jag fick, mamma väntar där nere för att vi ska bege oss mot citygross. tusan och hans rabarber, see ya. förresten, så här pigg känner jag mig just nu:



ps. det är doktor kosmos och jag som sitter här och chillar på lördag förmiddagen,
så ni liksom fattar rubriken.

efter att ha gått av bussen i stan, lämnat min kära vän och arbetskamrat erica begav jag mig för att gå på stan en sväng, egentligen vet jag inte riktigt varför. jag har mina aningar om att det var bara för "den goda sakens skull", hade liksom inte begett mig in till stan på flera veckor, eller.. nu kanske jag överdrev? jag ringde då min käraste lillasyster, för att jag tyckte att hon skulle vara min kavaljer, men det ville hon inte så jag klickade henne i tristess. BARA för att få lite drama i mitt liv liksom, eller?

efter att ha gått klart på stan fick jag den briljanta idèen om att jag ville låna min systers säng för en powernap,
min lillasyster är en rätt grinig typ när hon är hungrig osv, så då kom jag på att en PÄRONbiskvi, det var grejen.
mutad blev hon iaf, för hon är som en annan helt såld på dessa goda.. obeskrivliga lindahls-biskiver. så nu är sängen min och kakan hennes. känns lite som att jag vann där, eller kanske inte, för jag har ju redan en säng och hon ingen biskvi.





edit: jag fick halva päronbiskvin, hur snällt?

ska vi börja med beskrivningen eller med bilden?
det känns som det blir mer rättvist om jag faktiskt innan har en chans till att förklara mig.
när jag lagar middag är det oftast när jag är vrålhungrig, pank eller ska bjuda över någon,
jag är en sån där person som hellre skrapar ihop några futtiga kronor till en donk istället för att laga en fin-middag,
men laga mat, kan jag det?

som sagt, det ska oftast gå fort. så oftast kastar jag ihop lite saker, vilket brukar sluta i vad?
en-ihop-slafsad-corinne-röra, på både gott och ont, johanna som har varit min alldeles egna provsmakare,
har fått uppleva den godaste korvstroganoffen i världen. MEN hon har även fått avsmak för allt som har med spenat att göra, då jag spetsade den med grönsaksbuljong. t.om. jag som älskar spenat har lite avsmak för min egen spenat, så nu för tiden om jag får för mig att göra spenat så får det bli det rakt av, ingen buljong, inget salt, inget inget!



igår gjorde jag köttbullar, jag tänkte att det var godare med hackade lökbitar än med rivjärn (se: orkade varken riva lök-fan eller diska den när all lök sitter fast), så det blev som det blev. och jag råkade spetsa dem med lite väl mycket utav någon form av krydda, jag har mina aningar om att det kan ha varit aromaten. tänker ni då, vem har aromat i köttbullar? fråga johanna, man har aromat i allt!

det var nog om mig och min matlagning, en kort sammanfattning utav detta skulle då kunna vara...
jag gillar mat, men det ska gå fort, vara enkelt och innebära sällskap.
men det ska ni alla veta, mat är min passion här i livet, kanske är det också det som format denna lilla figur? ;)

Nu sitter jag och äter frukost vilket innebär vatten och bröd,
det är inte alls lika hemskt som det låter, utan riktigt gott faktiskt.
Lyckan är total varje morgon jag vaknar btw, för titta vad jag har fått,



hihi, man blir aldrig för gammal för en chokladbit på morgonen!
(notera: chokladen är inte alls god, och om liten måste man mest gillat nedräkningssystemet mer än chokladen inuti.)

käraste johanna wessarnbergh, min trogna vän och gulleprutt och jag har alltid med oss hörseln,
i detta fall:

"johanna: är det där verkligen din stil, han ser ju ut att vara snobbig?!
corinne: VA? hur är man om man är snoppig, och hur ser man ut då??!
johanna: ja.. *ser en aningen förvirrad ut* när man ser sådär.. *försöker ge en förklaring* Fin i kanten ut vet du?
corinne: HAHA, jahaaaa! SNOBBIG, hahaha. jag tyckte du sa SNOPPIG."



vi har också under timmarnas gång kommit fram till att vi har legat med jävligt några i våra dagar,
vi är nästintill oskulder, det tycker vi är trevligt. för vafan, allt man gjort utanför ett förhållande,
det räknas ju inte, right? det blir våran nya livsfilosofi och skådning på livet, att johanna är i ett förhållande och att jag får skåda singellivets charm ensam, det tillhör en helt annan historia det.

förresten, jag känner att det inte riktigt var min dag imorse. eller kanske ska man säga Hårdag?
varför, varför gav gud mig inget bättre än en kalufs till hår?



och, ärligt talat, mitt hår är faktiskt inte riktigt sådär gult.
men vad tusan gör det om tusen år då?

Mina föräldrar, ja det kan ju bli spännande. Vi kan då börja med att de levde ihop fram tills jag var ungefär 10 och vi levde i en villa i fyrby, sådär lagom Svenssons. Det var jag, min syster, bror, mor och far. Och för att inte glömma så hade vi ju också en katt, vid namn Socker. Han var sådär lagom cool, dödade fasaner och sånt där annat skillat som katter inte brukar kunna. Och nej, mor och far, jag förlåter er fortfarande inte för att jag trott i 8års tid att Socker fick flytta till mammas kompis i Norge när ni skiljde er, när han egentligen hade avlivats. Dåligt, men ja okej, ganska förstårligt.

Min mor, vem är hon?
Hon är kvinnan jag levt ihop med enda sen deras skiljsmässa, den som format mig till den jag är idag och fått mig att stå där jag är idag. Som person är hon otroligt vänlig, gullig och gör allt för att finnas där för en. En person man alltid kan räkna med att hon finns, för det gör hon alltid, oavsett vad. Hon är gladast när hon har lite extra pengar i plånkan, när hon varit ute hos sin häst eller när livet helt enkelt rullar på. Hon gillar sin häst otroligt mycket, och det är jag glad för, även fast jag tycker han är lite småläskig.

Fem goda egenskaper hos min mor:
Ställer alltid upp, Charmig, ärlig, tolerant och rolig. Framför allt rolig, en riktigt rolig mamma helt enkelt, inte sådär tråkig svensson mamma.

Fem dåliga egenskaper hos min mor:
Dåligt morgonhumör, blir lätt stressad och sur, gillar att kolla på Glamour (vilket är ett skitprogram), inte alltför social utåt.



En gammal ful bild, men huvudsaken är ju att det är min mor på bild. Hon till rött är inte jag. (Önsketänkande.)

Då blir det nu över till min far,
min far vem är han, ja du. Han är en gubbstrutt som bodde uppe i Arbro i några år men han flyttade sedan tillbaks hit för att ha närmre till sina barn, han är nu bosatt i Kimstad och vi ses någon gång ibland. När vi väl ses brukar man få god mat, kramar och trevligt sällskap. Han är en klass för sig, men såklart världens gulligaste. Han är rolig och han berättar saker för en som kommer från ingenstans. :)

Fem goda egenskaper:
Snäll, omtänksam, ställer väldigt mycket upp, givmild och min far. Haha nävars, han är världens bästa, han bjussar alltid på fina saker, så som goda skratt, trevligt sällskap och mat. Det är en fin gubbstrutt.

Fem negativa:
Inte särskilt duktig på att laga mat eller pålitlig, dåligt morgonhumör (vilken tur att jag fick ärva det, jag är dig evigt tacksam!) och blyg utåt.



Ni ser självklart vem jag ärvt mina biffiga gener ifrån, hoppas jag?!! Va, nahe, vad synd..



En gång när jag fick provköra en moppe, det var dagen då jag och Johanna nästan miste våra liv eftersom jag körde som en kratta. Men vafasen, det var ju roligt så länge det varade.

igår begav sig mina trötta småben emot finspångsbussen för att göra ännu en rolig dag på jobbet,
kommer till jobbet där det är ungefär lika kallt inomhus som utomhus, får man vara i skolan då - svar nej.
men vi fick åtminstone oss ett gäng goda skratt innan vi fattade vårt beslut om att vi skulle bege oss med ungarna till kolmårdens tropicarium. en tjej jag aldrig träffat som jobbar där visste ej vad jag hette i efternamn, så kort och gott fick jag ett nytt: Corinne Corona. Det skrattades om hur de skulle ropa ut Miss Corona till kassan tack osv, jo man tackar, det hade nog gjort min dag.

Inne på tropicariumet tog jag på en blåsfisk, den var kelsjuk. Liksom wtf, finns det kelsjuka blåsfiskar, uppenbarligen?? Den gillade att bli killad på magen, söte. Och barnen hade apor på huvudet som inte ville kliva ner, inte ens när vi skulle åka hem. Jag gjorde åtminstone ett gott försök genom att ge aporna som satt på min elevs huvud onda ögat, men som om det hjälpte? Både barnet och apan var ju överlyckliga, otur för mig.


Min kära vän Erica som jobbar på samma arbete som jag, vi har så roligt!
(Även fast vi ses ungefär 2 gånger på hela dagen under arbetstid ;))



Cooling-ormar fanns det gott om iaf.



De söta små aporna som gillade mina elever, de var rätt coola, men ändå.

Sedan stängdes skolan och vi begav oss till stan, mot spicy för att trycka i oss lite foodie. Hur gott?!
För att jag och johanna sedan storstädade hela min lägenhet, Johanna lät ungefär såhär under vår tid ihop:

"Men blä, vad äckligt du har det Corinne
Men, USCH. Corinne, detta är ju värre än Karlstad.
UEH, vad är detta för något.. Blä vad äckligt"

Ett kort konstanterande; Hon tyckte att mitt hem var äckligt.
Fint blev det ju tillslut iaf och jag lämnade min kära Johanna för att få ett trevligt filmsällskap,
det blev filmen ''Dumpad'', den är ju hur kul som helst och turligt nog tyckte min filmkamrat också det,
ÄVEN fast vi skrattade på olika ställen hela tiden. Men huvudsaken är väl att man skrattar, right? ;)

nu ska det beskrivas en liten skit vid namn corinne, som miniatyr, hm ja. det kan ju återstå och se hur spännande det blir. som riktigt liten tjej så var jag otroligt social, inte alls sådär som alla andra barn, tex. första gången jag var på dagis stod jag inte vid mammas ben och kollade på de andra barnen lite blygt, utan redan då hoppade jag in i vad som det nu lektes med. jag var inte heller särskilt flickig utav mig, utan mer den lite mer pojkflickiga, jag gillade inte att klä mig i rosa och rött iaf jag inte var på JUST det humöret.

det roliga är att i varje inspelat videoband som finns så hör man någon prata i bakgrunden, och det är jag, för tydligen så kunde jag ha pratat omkull lyktstolpar mer eller mindre. men det är väl bra, eller? ; )



bilden visar corinne i sin bästa ålder, då jag var tyst visste mamma att jag hade något hyss på gång, t.ex. som när jag färglade hela toaletten med blå tandkräm, eller som när mamma skulle bädda ner mig och hittade en död fågel som jag bäddat ner (för att jag förmodligen tyckte jättesynd om den och tyckte den skulle sova hos mig).

när jag blev lite äldre blev jag en typisk ridtjej, hängde i stallet var och varannan dag, käkade panpizzor, nudlar och mockade hästskit ungefär. min syster och hennes kompisar var tom grymmare än så, för de hade som nöje att hoppa från stora ensilage balar rakt ner i gödselstacken, hur mysigt??!
mitt liv var i prinicip hästar, hästar och åter hästar. min favorit var en häst vid namn fandango som jag tävlade DM på kort innan jag avslutade min karriär som hästtjej och påbörjade den nya som killtjusare och försök till skolans värsting.





så det var nog en kortfattad förklaring om hur jag var när jag var mindre, alltså en pratglad, social hästnörd!

Så, då ska vi börja med en svår fråga, fast ja det är väl behövligt för sånna som ska läsa min blogg.
En beskrivning utav mig själv skall nu börja!

Vem är då jag?
Mitt namn är Corinne, jag föddes på sommaren år 1990 på Norrköpings sjukhus, där jag haft min uppväxt.
Bodde tillsammans med min mor, far, syster och bror ute i fyrby fram tills jag var tio och sedan skiljde de sig och mamma och vi bodde kvar inne i stan.

Som person är jag nog en känslig, bestämd, ärlig och givmild person. Jag är en sån person som har några få vänner som jag tycker om mest av allt och släpper inte in vem som helst inpå mitt liv, men jag ger alla människor en chans att få visa vilka ''de'' är, och jag värdesätter ärlighet otroligt mycket. Enligt mig själv är jag en rätt rolig person då jag är impulsiv, vissa tycker det är jobbigt och att det bara kan bli FÖR mycket och vissa tycker det är dödskul, precis sådär som människor är.



Jag har världens sämsta humor, den är verkligen jättelåg men enligt mig as rolig. Mina kompisar brukar göra narr utav min humor mellan varven genom att säga saker jag viker mig utav skratt utav, tex. ''bajs-humorn''. Kan man någonsin bli för gammal för att tycka sånt är kul?!

Jag tycker om att förändra mitt utseende, och jag är lite utav en drama queen så när jag anser att det händer alldeles för lite intriger osv i mitt liv, så blir det automatiskt att jag hittar någon för att krydda mitt otroligt spännande liv, haha. Kanske hör detta ihop med min impulsivitet?



På min fritid, haha låter som jag skriver ett cv eller något annat coolt, umgås jag med mina coola vänner, träffar coolare killar, tränar och dyrkar harry potter en aning eller tre. Jag är världens harrypotter tönt, don't say a word! Jag tycker verkligen det är världens bästa serie och jag kommer nog alltid tycka harry potter är lite utav en förälskelse förlivet. Jag gillar att festa, det är något jag gjort alldeles för mycket de senaste åren, men vad tusan, man får passa på innan man sitter där med man, hus och kids (vilket jag inte tänkt ha på ett bra tag.)





Så, det där var nog en kort beskrivning utav mig själv, eller en rätt lång skulle jag nog kanske vilja säga.
Så vill ni veta någonting om harry potter, dra dåliga skämt på låg nivå eller ha en partykväll vet ni vem ni ska kontakta! ; )