Ibland förstår jag inte varför människor är så jävla patetiska,
att de inte vågar stå upp för sig själv eller människor de en gång älskat. Sånna människor som
"vänder kappan efter vinden." Ursäkta att jag ens skriver detta i min blogg, men jag är så jävla pissed off! Grr.
Jag försöker att inte bry mig, men vafan. Jag måste bry mig, så sjukt opassande.

Alltså, problemet är att vi ena dagen pratar, allting är as bra, okej as bra var att ta i. Men bra.
Jag typ sover där blabla, och sen jävlar när hans vänner kommer i närheten, då smäller'e.
Man ringer och ringer, och undrar varför man ens är så trög att man fortsätter.
Det är kompis efter kompis som svarar, försöker käfta och vara dryg för denna människas skull.
Istället för att han säger till dom att vi ses ibland, och sånt så berättar han gladligen hur mycket han hatar mig,
fattar inte varför jag ringer osv, hur pinsam är han?

Enda anledningen till att jag ens ringde då, var för att jag verkligen försökte få tag i honom.
Och han vet så mycket varför, men ändå så ska hans kompisar fjanta. Fan, ursäkta. Men är DOM dumma i huvudet eller? Om en person ringer i över ett halvårs tid, borde de ju, om de har en endaste hjärncell fatta, att det finns någon kontakt mellan dem. Och att det förmodligen inte riktigt är sanningen denna kille säger.

GRRRRRRRRRR. Blir galen. Men nu skiter jag it, för jag skämmer ut mig själv.
Eftersom vad de tror, får mig att känna mig som en idiot. Nu får väl V höra av sig själv,
om det intresserar honom, men det borde det göra eftersom hälften är hans. Åtminstone ansvaret. Fan.