har länge velat berätta, eller rättaresagt, skriva av mig lite jobbiga saker.
och nu tänker jag faktiskt göra det, det känns inte mer än rätt.

jag träffade en kille, sedan träffade han en tjej som han bara sa var en fyllegrej,
och jag förlät honom. vi träffades varenda dag, och jag var verkligen orolig hela tiden.
hur skulle jag kunna lita på någon som gjort så emot mig?
det var verkligen perfekt, och jag ångrar absolut ingenting. det var verkligen underbart :)

sedan, ja. så händer det där, man nästan väntat på. han sitter och vrål-hånglar med en tjej inför mig,
vilket jag kände var droppen. man gör inte så om man respekterar andra männsikor.
visst, jag är ledsen och självklart gör det ont. men...

nu tänker jag tänka framåt, allting känns verkligen som det finns ett hopp för.
har hur kul som helst med mina vänner, skolan har ordnat upp sig och jag väntar nu på adressändring.
sen blir det adressändring, har tänkt börja käka lite nyttigare. fortsätta träffa vänner,
träffa nya vänner skulle ju vara superkul. och för mig är det inte viktigt att hitta någon ny,
utan jag tror verkligen det finns en för alla : ) & oavsett vad som hänt, är jag lycklig.
jag tänker inte hänga upp mig på att vissa människor aldrig förändras, utan det är bara att inse. :)