Dag 06 - När jag och Johanna B var yngre
skulle komma på något grymt att läsa om, men grymt är nog allt annat än vad detta inlägg lär bli.
för vad vi har gjort det är en hel del, och vi har haft jätteroligt. ELLER?!
när jag var en liten kotte, sådär på en höft kan jag väl ha varit allt mellan 6-12 år, så visste jag vem den söta blondinen från rubinen var, jag gick på safiren. hur fyndiga namn? tycker än idag att namnen var rätt coola faktiskt. jag tyckte hon var häftig, snygg och ja, allt sånt där man var avundssjuk på, och vilken reaktion gav det då?
jo, hon var mig den värsta jag visste. och det ska gudarna veta, att hon ogillade mig med, hon brukade tänka att jag var en riktig liten fjortis (milt sagt.)
men vad händer, jo en dag börjar vi i samma klass. förstå mardrömmen? skulle hon komma där och få alla snygga kompisar och jag få vara själv resten av högstadiet cirkulerade tankar i mitt huvud, elak som man var började jag säga elaka saker om henne, bara för att ingen skulle vara med henne utan med cooling mig. en dag på gympan så spelar vi något coolt och hon river mig på armen, hon säger (eller ska jag säga vrålar?):
FÖRLÅT ATT JAG REV DIG, och börjar sedan asgarva.
efter det blev vi kort och gott partner in crimes, ex och kex (som lärarna skrev på avskedstalet, hur tjusigt?) och absolut världens bästa vänner. vi hade toxicbyxor, rosa ögonskugga upp till ögonbrynen och johanna bar 11 olika sorters mascaror. vi var verkligen världens häftigaste tjejer... tills johanna fick ögoninflammation och vi insåg att det inte var lika coolt att ha så mycket smink. för att inte tala om hur fina våra ögonbryn var, vi fick ofta höra:
''corinne, har du glömt halva ögonbrynet'' svaret blev allt för ofta: ''nej, jag var bara trött''.
hon är fortfarande en av mina bästavänner, den som alltid kommer med de mest olämpliga kommentarer på helt fel tillfällen, den som får mig att skratta när man inte borde, den som får mig att göra saker som man kanske borde tänkt efter på en extra gång innan man gjorde. MEN hon är också världens bragiaste på att lyssna, ställa upp, liva upp ens vardag och vara en helt otrolig vän. fina johanna, är glad att jag har så många minnen med en så fin vän som du.
för vad vi har gjort det är en hel del, och vi har haft jätteroligt. ELLER?!
när jag var en liten kotte, sådär på en höft kan jag väl ha varit allt mellan 6-12 år, så visste jag vem den söta blondinen från rubinen var, jag gick på safiren. hur fyndiga namn? tycker än idag att namnen var rätt coola faktiskt. jag tyckte hon var häftig, snygg och ja, allt sånt där man var avundssjuk på, och vilken reaktion gav det då?
jo, hon var mig den värsta jag visste. och det ska gudarna veta, att hon ogillade mig med, hon brukade tänka att jag var en riktig liten fjortis (milt sagt.)
men vad händer, jo en dag börjar vi i samma klass. förstå mardrömmen? skulle hon komma där och få alla snygga kompisar och jag få vara själv resten av högstadiet cirkulerade tankar i mitt huvud, elak som man var började jag säga elaka saker om henne, bara för att ingen skulle vara med henne utan med cooling mig. en dag på gympan så spelar vi något coolt och hon river mig på armen, hon säger (eller ska jag säga vrålar?):
FÖRLÅT ATT JAG REV DIG, och börjar sedan asgarva.
efter det blev vi kort och gott partner in crimes, ex och kex (som lärarna skrev på avskedstalet, hur tjusigt?) och absolut världens bästa vänner. vi hade toxicbyxor, rosa ögonskugga upp till ögonbrynen och johanna bar 11 olika sorters mascaror. vi var verkligen världens häftigaste tjejer... tills johanna fick ögoninflammation och vi insåg att det inte var lika coolt att ha så mycket smink. för att inte tala om hur fina våra ögonbryn var, vi fick ofta höra:
''corinne, har du glömt halva ögonbrynet'' svaret blev allt för ofta: ''nej, jag var bara trött''.
hon är fortfarande en av mina bästavänner, den som alltid kommer med de mest olämpliga kommentarer på helt fel tillfällen, den som får mig att skratta när man inte borde, den som får mig att göra saker som man kanske borde tänkt efter på en extra gång innan man gjorde. MEN hon är också världens bragiaste på att lyssna, ställa upp, liva upp ens vardag och vara en helt otrolig vän. fina johanna, är glad att jag har så många minnen med en så fin vän som du.
Kommentarer
Trackback
