efter att ha gått av bussen i stan, lämnat min kära vän och arbetskamrat erica begav jag mig för att gå på stan en sväng, egentligen vet jag inte riktigt varför. jag har mina aningar om att det var bara för "den goda sakens skull", hade liksom inte begett mig in till stan på flera veckor, eller.. nu kanske jag överdrev? jag ringde då min käraste lillasyster, för att jag tyckte att hon skulle vara min kavaljer, men det ville hon inte så jag klickade henne i tristess. BARA för att få lite drama i mitt liv liksom, eller?

efter att ha gått klart på stan fick jag den briljanta idèen om att jag ville låna min systers säng för en powernap,
min lillasyster är en rätt grinig typ när hon är hungrig osv, så då kom jag på att en PÄRONbiskvi, det var grejen.
mutad blev hon iaf, för hon är som en annan helt såld på dessa goda.. obeskrivliga lindahls-biskiver. så nu är sängen min och kakan hennes. känns lite som att jag vann där, eller kanske inte, för jag har ju redan en säng och hon ingen biskvi.





edit: jag fick halva päronbiskvin, hur snällt?